Mitt namn är Jonathan Olivo, jag är ecuadorian och kommer från Guayaquil, en stad belägen i landets kustregion. Jag är 35 år gammal, ingenjör inom fordonsteknik och talar spanska som modersmål. Ni undrar säkert, hur en latinamerikan hamnade i ett så avlägset och annorlunda land som detta? I denna blogg vill jag dela min erfarenhet och inspirera andra att ge sig ut på den spännande resan att lära sig ett nytt språk och anpassa sig till en ny kultur.

Att migrera är inget nytt för mig. Jag har bott utomlands sedan 2017, när jag flyttade till USA från Ecuador för att söka nya och bättre möjligheter tillsammans med min familj. Att anpassa sig var inte lätt, och att lära sig engelska tog sin tid. Men nu när jag är i Finland har denna erfarenhet hjälpt mig att veta hur man hanterar livet i ett land som är mycket annorlunda ur ett kulturellt perspektiv och att lära sig ett av landets två officiella språk.

Bland migranterna jag har träffat finns det olika skäl till att de flyttar till detta land, men det vanligaste du kommer att hitta, särskilt bland latinamerikaner, är: ”jag gifte mig med en finländare”. Och det är precis mitt fall. Jag träffade min flickvän och nuvarande fru år 2020 under en turistresa i Europa, strax innan pandemin började. Efter två års distansförhållande diskuterade vi att bo tillsammans, antingen att hon skulle komma till USA eller att jag skulle komma till Finland. Till slut bestämde jag mig för att åka till hennes land.

Jag flyttade till Finland från USA i slutet av 2020 och gifte mig i början av nästa år för att sedan få mitt uppehållstillstånd. Min största utmaning när jag kom till detta land var språket. Det är möjligt att leva här och bara prata engelska, även om det beror mycket på yrket och regionen där man bor. I mitt fall talar hela min frus familj svenska som första språk, och från början, även om jag kommunicerade på engelska, kände jag nyfikenheten att tala och tänka som dem på deras språk. Min nyfikenhet var så stor att jag började fråga hur vissa saker sägs på svenska för att skapa en koppling till mitt modersmål.

Efter några månader utan framgång att hitta arbete bestämde jag mig för att vända mig till en social organisation som heter Luckan i Helsingfors. Efter att ha pratat med dem fick jag reda på att det finns ett integrationsprogram i Finland och att man kan välja ett av landets två officiella språk (finska eller svenska). Jag valde svenska, eftersom alla i min omgivning talade det och jag redan kände till och kunde vissa ord som jag hade lärt mig på egen hand.

Som en del av integrationsplanen på svenska började jag att delta i kurser på en institution för fri bildning som heter Arbis i Helsingfors. Innan dess var jag tvungen att göra ett test för att bedöma min nivå, vilket resulterade i nivå B1, även om jag personligen kände att min nivå var lägre. Men en lärare rådde mig att börja på B1 och om det var mycket svårt för mig kunde jag senare begära att få gå ner en nivå (A1 eller A2). Tvärtemot vad jag trodde lyckades jag fortsätta och efter 10 månader förbättrade jag mina språkkunskaper avsevärt, både muntligt, skriftligt och auditivt.

En del av Arbis SFI-utbildning är språkpraktik på en arbetsplats. Jag fick en praktikplats på Språkboost-projektet, där jag har gett feedback på både projektets hemsida kielibuusti.fi och det kommande digitala läromedlet Sidu! Det svenska i Finland. Jag hjälpte också till att utveckla ett minispel om Svenskfinland, som jag väntar på att få spela när det blir färdigt. 

Svenska är inte så svårt som det kan verka vid första anblicken eller jämfört med det andra officiella språket. Det är en fördel om du talar engelska, eftersom båda kommer från samma språkfamilj. Därför kommer du att hitta många liknande ord, dessutom är grammatikstrukturen också liknande för båda. Men om du bara talar spanska kommer uttalet vara det minsta av dina bekymmer, eftersom det innehåller många samma ljud som i spanska, med undantag för till exempel: "ö", "ä" och "u", som låter annorlunda eller förvrängt jämfört med vad du är van vid.

En av fördelarna med att lära sig svenska är att det öppnar dörrar till andra nordiska språk som norska, danska och isländska. Om du besöker dessa länder eller lär dig deras språk kan svenska vara till nytta eftersom de släkt med varandra. Det finns också släktskap med tyska, även om tyskar inte förstår något av svenska. En person som talar svenska kan dock förstå sammanhanget av vad som sägs på tyska, även om det inte alltid är fallet.

I skrivande stund har jag officiellt uppnått nivå B1.2 och även om det kan tyckas lite är det tillräckligt för att kunna ha samtal och fortsätta att lära sig på egen hand om man önskar det. Jag kommer personligen att fortsätta med integrationsplanen tills jag hittar en bra arbetsmöjlighet. Jag älskar detta språk och även om det ibland är frustrerande att inte förstå när någon säger något, överväger viljan att fortsätta lära sig. Det viktiga är att verkligen vilja lära sig, tillämpa det och vara konsekvent.