I den finländska kontexten är engelska det främmande språk som talas bäst och som hör till språkrepertoaren för många personer i arbetsför ålder.

Många anser att engelska är ett jämlikt alternativ eftersom det ofta används som ett gemensamt språk i situationer där ingen talar engelska som första språk.

Alla kan inte engelska flytande och användningen kan vara belastande. Bristen på språkkunskaper kan hota den yrkesmässiga identiteten eller möjligheterna att avancera.

Det är enklast för var och en att komma med idéer till nya lösningsmodeller på sitt eget modersmål. Det kan vara svårt att komma med idéer om man endast arbetar på engelska. 

Även om arbetsgemenskapens officiella språk är engelska, försvårar avsaknad av kunskaper i det lokala språket anpassningen och integrationen i det nya landet. En person som inte kan finska kan också slå i glastaket.

För finskspråkiga anställda är arbete på finska mindre belastande och kan förbättra arbetets kvalitet.

När finska är arbetsplatsens huvudspråk är det också naturligt att kommunicera externt på finska. 

Den som talar finska som andra språk får möjlighet att utveckla sina kunskaper i finska. I och med språkkunskaperna förbättras också möjligheterna att avancera i karriären i Finland.

Många upplever att de inte kan arbeta som kompetenta experter inom sin bransch om språkkunskaperna är bristfälliga och att deras kompetens inte alltid kommer fram på finska. 

Ur språkinlärarens perspektiv kan det vara uttröttande att tala och lyssna på finska, och dessutom kan det ta mer tid att arbeta på det nya språket än att arbeta på det starkaste språket. 

Var och en kan använda sitt eget modersmål eller det starkaste av alternativen. 

Att översätta arbetsplatsens dokument till olika språk leder ofta till att onödigt tjafs och yrkesjargong så småningom börjar försvinna av sig själv. En tydligare kommunikation gynnar hela arbetsgemenskapen.

Receptiv flerspråkighet förutsätter att talarna åtminstone passivt behärskar varandras starka språk. Dessutom är det bra om de känner till varandras språkkunskaper och eventuella mål för språkinlärningen. 

I praktiken är parallellspråkighet alltid förknippad med utmaningar; från resursproblem (det är dyrt att översätta alla texter) till attitydproblem (det kan anses vara besvärligt att blanda olika språk).