Det första trappsteget är att väcka en idé. Typiskt för en arbetsgemenskap som placerar sig på detta steg är någon eller flera av dessa beskrivningar:

• Arbetsplatsen har tidigare varit svenskspråkig, och nu har man rekryterat eller ska rekrytera internationella experter för första gången.
• I arbetsgemenskapen finns anställda med olika språkbakgrunder, men det har inte förts någon medveten diskussion om språken.
• Språkfrågorna i den flerspråkiga arbetsgemenskapen har gett upphov till spänningar eller oklarheter och en vilja att föra dem på tal har väckts.
• Man har beslutat att endast använda engelska i arbetsgemenskapen.
• Inlärningen av de inhemska språken stöds inte i arbetsgemenskapen, utan språkinlärningen anses ske på fritiden eller på språkkurser.

Genom att väcka en idé börjar man gestalta arbetsgemenskapens språkliga utmaningar och önskemål. Man kan sätta sig in i språkmedvetenheten till exempel genom att bjuda in en expert att berätta vad språkmedvetenhet är och hur den stöder välbefinnandet i arbetet.

En arbetsgemenskap på det här steget kan bekanta sig med arbetsplatsers olika språklösningar och inspirationsberättelser som ger perspektiv. 

Det centrala i de gemensamma överenskommelsernas steg är att diskutera arbetsplatsens språk samt hurdana språkrelaterade utmaningar och önskemål det finns. Språk har kanske redan diskuterats i det tankeväckande steget, men endast slumpmässigt som en del av andra diskussioner. I steget mot en gemensam överenskommelse är diskussionen om språken mer medveten.

I steget mot en gemensam överenskommelse kunde konkreta handlingar vara till exempel följande:

• För språken på tal: Vilka situationer är språkligt belastande för var och en och varför? Hur kan ni minska belastningen?    
• Kartlägg hurdana önskemål det finns på arbetsplatsen. Vem skulle vilja använda mer svenska i arbetet och på så sätt öka sina kunskaper, och vem skulle i sin tur vilja förbättra sina yrkesmässiga kunskaper i engelska för att inte vara nervös för att delta i engelskspråkiga situationer?  
• Diskutera flerspråkighet och ifall ni vid behov i vissa situationer kan använda olika språk parallellt.    
• Kom överens om att ni reserverar stunder för språkövning i vardagen: Till exempel en gång i veckan under lunchen eller att ni endast pratar svenska under kaffepausen.  
• Ingå frivilliga språkavtal som underlättar vardagen.  

Som stöd för diskussionen kan ni utnyttja till exempel följande modeller:  

• Steg för en språkmedveten arbetsplats  
• Språkprofiler  
• Språkdiskussioner i arbetsgemenskapen

På de små gärningarnas steg är man medvetna om arbetsplatsens flerspråkighet och framhåller den genom överenskommen praxis. Praxisen är gemensam för arbetsgemenskapen. 

Praxis kunde till exempel vara följande: 

• Kom överens om och anteckna vilka språk som används i vilka situationer.    
• Kom överens i början av mötet om hur olika språk ska användas.    
• Hälsa och samtala på svenska före arbetet på engelska börjar.    
• Kom överens om att vissa kaffepauser eller luncher hålls på svenska.    
• Skriv ut ett häfte med Fraser och tips för ett flerspråkigt kafferum och lägg det på arbetsplatsens kaffebord.  
• Gör det svenska språket synligt på arbetsplatsen, till exempel genom att namnge centrala platser och föremål med lappar (t.ex. mötesrum, B-flygel, laddare, fjärrkontroll).    
• Reservera en anslagstavla för språkfrågor – vem som helst kan ställa en fråga, och den som hinner besvarar den. 
• Ta i bruk fickhäften. 

Att konkret synliggöra studier i svenska på arbetsplatsen gör det till en naturlig del av arbetsplatsens vardag. 

Med tanke på resurserna är dessa små gärningar inte kostsamma. De är dock värdefulla sätt att beakta medvetenhet och språkkunskaper. Genom dem kan även små kunskaper i svenska tas i bruk i arbetsplatsens vardag och dörren till det svenska språket hålls öppen.

En arbetsplats som befinner sig på det strukturella steget stöder systematiskt och långsiktigt de anställdas studier i svenska. Resurser anvisas för den individuella språkinlärningen och den anställda har möjlighet att studera svenska på arbetstid. 

Åtgärder som lämpar sig för steget för strukturellt stöd kan till exempel vara: 

• Anta inte att språkinlärningen sker endast på kurser utanför arbetet, utan stöd språkinlärningen också på arbetsplatsen. 
• Utbilda svenskspråkiga arbetstagare i att fungera som språkstöd.  Utse en språkmentor åt en språkstuderande.    
• Språkmedvetenheten beaktas i introduktionen. 
• De anställdas språkmål diskuteras regelbundet under utvecklingssamtalen och en språkinlärningsplan utarbetas. 
• Följ upp hur språkmålen framskrider. 
• Erbjud skräddarsydd språkutbildning för dem som lär sig språket. 
• Sträva efter att hålla arbetsplatsens muntliga och skriftliga kommunikation tydlig och begriplig, använd vid behov t.ex. lättläst språk. 
• Kartlägg arbetsuppgifternas faktiska språkkrav och beakta detta vid rekryteringen och fördelningen av arbetsuppgifterna. 
• Anställda delar med sig av praxis som stöder språkinlärningen.

En arbetsplats som befinner sig i det omfattande steget följer gemensamt överenskommen praxis för språkbruk. Praxisen har dokumenterats så att den är tillgänglig för alla. Målinriktningen gäller inte bara språkinlärare, utan hela arbetsgemenskapen. Utifrån språkdiskussionerna har man utarbetat en språkstrategi som fritt kan läsas på webbplatsen. 

I det omfattande steget är det viktigt att arbetstagarnas alla språkkunskaper identifieras och utnyttjas. Man kan också belöna språkkunskaper till exempel med språktillägg. Språkens betydelse för välbefinnandet i arbetet beaktas och erkänns. Arbetsgemenskapen stöder också starkt utvecklingen av språkinlärarnas språkkunskaper. 

Arbetsgemenskapen på detta steg har förstått att det krävs ekonomiska och tidsmässiga resurser för att uppnå en språkmedveten verksamhetskultur. Med ledningens stöd håller man fast vid god praxis och garanterar nödvändiga resurser.